Gasar och bromsar!

En av mina drömmar är att få dela min stora passion för rörelse tillsammans med mina barn, något som för stunden är verklighet. Vår stora kille har en fantastisk kroppskännedom och är igång från morgon till kväll. Rörelsen har blivit en naturlig del av hans vardag och han lyser av glädje när han får klättra, hoppa, balansera, springa, stå på huvudet och hänga.

Han älskar utmaningar och att lära sig nya färdigheter vilket jag gärna vill uppmuntra. Dock är gränsen hårfin och jag måste ibland gå in och bromsa. Med åren har han blivit mer och mer kaxig från att ha varit relativt försiktig. Han har blivit medveten om vad han kan och vilka färdigheter han besitter vilket gärna gör att han tänjer på gränserna. En strävan efter att hela tiden vilja lite högre eller något snabbare gör att jag ibland får ont i magen av rädsla. Jag avskyr att känna mig tjatiga och jag gör mitt bästa för att inte passa på honom för mycket. Försiktig Wilmer, inte så högt, akta så att du inte ramlar… gahhh vad svårt det är att vara cool i vissa situationer. Det är ju ändå mitt jobb att tänka preventivt trots att jag inte vill begränsa honom för mycket.

Hur tänker ni?

W klättrarW klättrarW klättrarW klättrarW hopparW gladWilmer hopparW klättrarKickboard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *