Fake it until you make it!

Jag fullkomligt älskar uttrycket som för mig säger så mycket.

Allt som händer runt omkring oss speglar också vårt kroppsspråk och våra signaler, något som lämnar oss med två alternativ. Du kan välja att följa med bergochdalbanan neråt eller så kan du vända dina motgångar till framgångar. Som jag ser det behövs uttrycket då och då.

För om vi leker med tanken.. vad skulle hända om du under din skitdag sätter på dig en riktigt snygg outfit, gör en härlig fest makeup, ler extra mycket (fake till en början) och helt enkelt övertygar samt övertala dig själv om att du kan, du vill och du vågar.

Bryt trenden och gör det på riktigt, gå all in! Jag vet att det fungerar!

Hoppas att ni får en riktigt bra onsdag!

Gravid, stel och med smärta

Jag kommer så väl ihåg när denna bild togs. Jag mådde fruktansvärt illa, hade konstant smärta i mina fogar, var stel, orörlig, hungrig och hade inte fått träna riktigt på en evighet på grund av mitt illamående. Känslan var hemsk men jag ville så gärna ha en gravidyoga bild som ett fint minne till mig själv och min blivande son. Titta vad jag kunde när du låg i min mage *blink*.

Jag värmde upp länge och fick jobba hårt med min insida för att ens orka stå upprätt den dagen men i dag när jag blickar tillbaka måste jag ändå se det som att jag lyckades, för bilden är rätt fin och känslan känns ändå harmonisk. Just saying, fake it! När du väl tror på det själv kan du börja övertyga omgivningen också.

Gasar och bromsar!

En av mina drömmar är att få dela min stora passion för rörelse tillsammans med mina barn, något som för stunden är verklighet. Vår stora kille har en fantastisk kroppskännedom och är igång från morgon till kväll. Rörelsen har blivit en naturlig del av hans vardag och han lyser av glädje när han får klättra, hoppa, balansera, springa, stå på huvudet och hänga.

Han älskar utmaningar och att lära sig nya färdigheter vilket jag gärna vill uppmuntra. Dock är gränsen hårfin och jag måste ibland gå in och bromsa. Med åren har han blivit mer och mer kaxig från att ha varit relativt försiktig. Han har blivit medveten om vad han kan och vilka färdigheter han besitter vilket gärna gör att han tänjer på gränserna. En strävan efter att hela tiden vilja lite högre eller något snabbare gör att jag ibland får ont i magen av rädsla. Jag avskyr att känna mig tjatiga och jag gör mitt bästa för att inte passa på honom för mycket. Försiktig Wilmer, inte så högt, akta så att du inte ramlar… gahhh vad svårt det är att vara cool i vissa situationer. Det är ju ändå mitt jobb att tänka preventivt trots att jag inte vill begränsa honom för mycket.

Hur tänker ni?

W klättrarW klättrarW klättrarW klättrarW hopparW gladWilmer hopparW klättrarKickboard